Historia

Från dansk medeltid till nutida skånskt galleri


TOMARP (Tomarps kungsgård) är beläget vid Kvidinge ca fem km öster om Åstorp. Det är ett fyrlängat stenhus i två våningar omkring en kullerstensatt borggård. Utanför gårdsfyrkanterna syns rester av vallgraven i form av långsträckta dammar. Dagens Tomarp med sina osmyckade fasader och gavlar påminner inte mycket om det ståtliga renässansslott, som avbildades av Gerhard Buhrman på 1680-talet.

Byggnadshistoriska undersökningar av det nuvarande slottet har visat att byggnaderna inte uppförts på samma gång. Den norra längan är den äldsta och innehåller delar av ett kraftigt tornhus byggt ca. 1300. Vid mitten av 1400-talet förlängdes tornet till ett reguljärt stenhus. Rester av dess gavlar finns ännu bevarade inom vindsvåningen. Omkring 1550 uppfördes den västra längan som ny huvudbyggnad med port och därefter tillbyggdes den södra längan, så att man fick en trelängad gård. Till sist slöts anläggningen omkring 1650 med den östra längan med trapptorn och ett stort fyrkantigt torn.

Tomarp på 1600-talet

Tomarp, eller Tommerup som det hette på den tiden, omtalas som sätesgård redan 1258, då riddaren och riksrådet Joen Lille av släkten Galen skrev sig till gården. Denne var en av Christoffer I:s och följande kungars betrodda män. På 1260-talet fick han ett av rikets högsta ämbeten som gälkare i Skåne (gälkaren var kungens ställföreträdare med ekonomiskt och militärt ansvar för regionen). Två gånger sändes han till påven i Rom för att få de interdikt upphävda, som 1266 och 1299 lades över Danmark på grund av ärkebiskoparna Jakob Erlandsens och Jens Grands fängslande och landsflykt. 1306 efterträddes han på Tomarp av sonen Joen Joensen Lille. Gården övergick därefter till släkten Sparre och Lars Gustafsen Sparre skrev sig vid mitten av 1400-talet som ägare.

Tomarp kom efter freden i Köpenhamn 1660 att ingå bland de arton skånska och blekingska adelsgods, som danskarna överlämnade som vederlag till svenska kronan för att återfå den 1658 förlorade ön Bornholm. Det blev härigenom svensk kungsgård och sedan, liksom de andra vederlagsgodsen, utarrenderat eller förpantat till förtjänta svenska adelsmän. Den förste innehavaren var fältmarskalken Gustaf Banér. Vid Karl XI:s reduktion tog Kronan 1679 tillbaka egendomen, som därefter, tillsammans med Tunbyholm, kom i händerna på generalmajoren Hans Kristoffer Kock von Crimstein. Med indelningsverket blev Tomarp 1709 överstelöjtnantboställe och 1727 översteboställe vid Norra skånska kavalleriregementet. Det praktfulla slottet genomgick då perioder av stort förfall och 1770 upprustades byggnaderna och fick sitt nuvarande utseende. Godset drogs på 1870-talet in till Statsverket. Efter det att en ny härordning genomförts 1901 kom godset att utarrenderas. På Tomarp finns ett bibliotek på ca 3.000 band och en samling översteporträtt från den tid då gården hade anknytning till Norra skånska kavalleriregementet.

Text av Sylve Åkesson ur hans skrift ”Skånska Slott och Herresäten”.