När våren äntligen kom till Tomarps vackra nejder, så kom den med tolv sekundmeter i byarna.
Tulpaner och förgätmigej bråkar om uppmärksamheten från våra besökare med narcisser och uppnosiga tusenskönor. Naturens milda symfoni når snart ett crescendo när häggen möter syrenerna i en ljuv omfamning.
Men just precis nu så nu nynnar gräsrötterna alla knölväxter till sömns på kvällen och vi som bor här njuter av det vackra.
När jag ser ut genom vårt badrumsfönster är det Tolkiens ”Fylke” jag tittar på.
Böljande, gräsklädda kullar som rullar österut mot Klippan.
Endast vackert avbrutna av Rönne ås brusande vatten.
Varje år är det lika spännande att se vad Bröderna Göransson sått och planterat.
Blir det potatis, sockerbetor eller kanske raps?
I badrummet pågår också ett naturfenomen.
Vi har silverfiskar.
Och det har väl de flesta?
Men våra är stora som silverfärgade makaroner!
Och då slår mig tanken, nu när vi alla fått tuffare tider, med stigande matpriser, krig i närområdet, skenande (obegripligt så!) elpriser och drivmedelsditon.
Alla har det sämre.
Utom silverfiskarna!
Var bodde de när inga lägenheter eller kalla slottsbadrum fanns?
Deras förfäder har funnits uppemot 400 miljoner år. Sedan Silur och Devontiden (inte ens jag var född då!). Och var lever de naturligt?
I grottor, under buskage, stenar och på klippor.
Och såklart, i vårt blåkaklade badrum, senast renoverat 1972.
Så silverfiskarna, åtminstone våra, har fått det bättre de.
Och vi samexisterar ganska bra med dem.
De gör ingen större skada.
De äter lite pappersbitar och sitt eget ömsade skinn.
Det kan vi unna dem.
Eftersom jag är så allergisk mot de flesta pälsdjur så är de, förutom Slottskatten, våra enda husdjur sedan mården mördade alla våra fåglar i vintras.
Så de får bo kvar.
Nu öppnar jag fönstren på vid gavel och njuter doften av hägg, bondgård och vår!
Njut livet, njut våren.
Varje ny vår vi får vara med är en gåva.
Tomarp 1 maj 2024
Magdalena Väpnargård
Châtelaine och slottsfru
